- en typ av satsning

Hej!

Tanken med att jag startar den här bloggen är för att jag vill dela med mig av min och min hästs utveckling!

 

Jag är idag 19 år, född i Januari. Jag tog studenten i år och är utbildat lastbilschaufför. Min hästbakgrund gör sig lång, då jag satt på en häst redan vid 3 månades ålder. Min mamma har alltid haft häst så jag hade liksom egentligen inget val än att börja rida själv.. ;)

 

Mina 2 första ponnys fick jag i tidig ålder, kommer dock inte ihåg hur liten jag var men runt 4år kanske? Den första va en svartvit skäck shettis som jag minns var genom snäll! Han delade jag med min kusin och på han lärde vi oss att sitta i sadeln och bara lunka runt ute i skogen.

Efter han så hade vi en brunvit skäck som jag minns mer av, lika där så delades hon med min kusin. Henne lärde jag min grunden på, även henne jag hoppade på för första gången samt tävlade på, dock enbart på klubbnivå.

 

Efter henne fick jag min alldeles egna första B-ponny vid namn Mowgli, han är nog den ponnyn som satt sina spår i många hjärtan å inte bara mitt. En bättre ponny än honom kunde man inte ha, pålitlig, genom snäll, ärlig, gjorde allt för dig. Mowgli var den ponnyn som lärde mig rida, det var han jag hoppade över 1m på för första gången och även han jag tävlade på lokalt. En riktig läromästare och tiden med han var underbar, men alla sagor har sitt slut... Jag växte så det knakade å han fick komma till en fodervärd och fortsätta dominera på tävlingsbanorna.

Han kom hem till oss sen och blev en sällskapshäst samt promenadhäst då hans ålder började komma ifatt han, tyvärr lämnade min Mowgli oss på jorden för 2 år sen i Februari.

 

Efter att jag växt ur Mowgli fattade vi beslutet att jag skulle hoppa upp på en D-ponny direkt eftersom jag hade blivit så himla lång. Vi köpte en 4-åring vid namn Escada, en lugnare och snällare ungponny får man leta efter! Till en början var allt så himla bra och hon var som en dröm med kapacitet, men efter nåt år så slutade kemin mellan oss fungera och vi fick ta det svåra beslutet att sälja henne.. Tur nog hittade vi den perfekta tjejen som bodde i samma län och hon körde in Escada och senaste jag hörde så mådde hon prima och gör som hon ska..

 

 

Så efter beslutet med Escada så köpte vi en ny D-ponny vid namn Pektin of Darkness, vi kallar han Pocke, en ponny med mer personlighet får man även här leta efter! Han var en ponny för mig, han var den första jag tävlade fälttävlan på och trots dom få starter vi gjorde så fick jag erfarenhet och han var så underbar för han älskade banan, vi tävlade bara debutant men tränade på *-höjd för ponny, han hade kapacitet för just terrängmomentet, och dressyren släppte mer och mer med tiden men sen fick han för sig att han hade tröttnat på att hoppa, så han fick bli en dressyrponny ett tag och till slut började han hoppa igen, bäättre än någonsin. Men även här så får sagan ett slut då jag blev för stor för honom och vi kunde helt enkelt inte utvecklas mer ihop, så han åkte ut på foder till en kompis till mig som tog så väl hand om han, och nu är han hos en annan fodervärd som älskar han över allt annat, jag vet att han har det bra och jag  vet att han kommer hem sen igen.

 

 

Efter Pocke fick jag min antagligen "Once in a lifetime" - häst, Altana. En stark och sorlig historia som ni kan läsa om HÄR. Hon var verkligen min stjärna och hon har den största platsen i mitt hjärta.

 

 

Under tiden Altana tog det lugnt köpte vi Green Light som är en Engelskt Fullblod med tanke på att jag skulle få rida lite mer seriöst än bara barbacka turer i skogen. Men efter Altanas bortgång blev jag nå otroligt deprimerad och grävde ner mig djupt i ett hål och kunde inte se en häst.

 

När jag senare tog tag i mitt liv igen och kände att jag läkt från min sorg, ca 1 år senare så skulle jag ut och rida på Green och i samma stund upptäckte jag att jag helt enkelt var livrädd att rida... Green är idag mammas häst men tanken med henne är att jag ska börja rida henne igen när jag känner att jag är tillbaka i mitt gamla igen.

 

 

I april i år (2013) Köpte vi oväntat nog ett Polskt Halvblod vid namn Dobosz, jag kallar han för Lobben och är idag min bäste vän, han är en kopia av Altana och han har stärkt mig och jag har stärkt han, för både han och jag har haft ett svårt förflutet men vi är här nu för att stanna med varann! Jag kan inte berätta så mkt om han eftersom vi inte haft han så länge men han är lovely <3

 

Det är han och mig ni kommer följa här, min väg till att stärka mitt självförtroende och komma tillbaka på tävlingsbanan, och Lobbens väg att bli en fantastisk häst som han förtjänat att bli!

 

 

 

Enjoy